Min lille älskade DoDo, han var nättast och minst i min trio, men med ett stort hjärta. Han fick inte bli mer än 5,5 år...en alldeles för kort tid...Han älskade livet, alltid glad och busig...min lille "clown", tills han blev sjuk. Fast, han kämpade tappert, och svansen var alltid glad....
Vi slogs mot sjukdomen tillsammans, DoDo, veterinären och jag...men den vann. Han visade själv när han fått nog...och det fick jag respektera, acceptera. Alla ni som älskat och mist en djur, vet vad jag pratar om...

This is my darling DoDo...that I "lost" a couple of month ago...5,5 years old. He loved life, always on "the go", happy...wagging his tail soooo much, always... and I swear he could smile, this little one! He was my "clown"---until the sickness hit him. He battled this sickness so bravelly,along with me, and the vet., but finally, the sickness won! He "told" me himself, when he had enough...and I had to respect, and accept it...Everyone of you that has ever loved and lost an animal..knows what Im talking about...I know I will miss him forever!